Kyrkotonarter

I folkmusik är det vanligt att antalet förtecken inte svarar mot standardskalan för dur eller moll. Det är t ex. vanligt att en låt i A-moll spelas i en skala med Fiss istället för F. Om man anger tonarten K:G får man då rätt antal förtecken, men samtidigt blir tonartsangivelsen felaktig. I detta fall bör man istället ange att det handlar om en så kallad dorisk skala med K:ADor.

Exempel med skalorna Am repektive ADor:

 K:Am

abc pdf midi

 K:ADor

abc pdf midi

Det finns 6 st av dessa så kallade kyrkotonarter:

• jonisk ("vanlig dur")
• dorisk (moll med höjd sext)
• frygisk (moll med sänkt sekund)
• lydisk (dur med överstigande kvart)
• mixolydisk (dur med sänkt septima)
• aeolisk ("vanlig moll", "ren moll")

Ibland räknar man även med en sjunde kyrkotonart, den lokriska (moll med sänkt sekund och förminskad kvint).

I abc anger man någon av dessa tonarter genom ett suffix, t ex K:GDor för G-dorisk, K:AMix för A-mixolydisk osv. Obs att det är de engelska namnen som gäller, varför frygisk anges med Phr (från "phrygian").

K:G kan sägas vara ett enklare sätt att skriva K:GIon, liksom K:Dm är detsamma som K:DAeo.

Den fullständiga referensen finns i Abc-standarden. Läs även mer på Wikipedia om kyrkotonarter.

Också en tabell med alla kyrkotonarter, med de anglosaxiska namnen: