Ja, no a i trösk ô dzort fälut
himma, sô âl dâ skâ kla'r säg ett tag.
Visst får full o Mârit ä kälut
târt i kôm him âtt en dag,
men ho e van te kôvär ô mös,
ô no flött dôm ut i ett vârt-ä fjös.
Bârtsin ve tog te bland ti'e besk
män ä gar - bärô ho får vär fresk.
Ja, nu har jag tröskat och gjort färdigt
hemma, så alla där ska klara sig ett tag.
Visst får väl Marit det besvärligt
tills jag kommer tillbaka hem en dag,
men hon är van att sträva och mödas,
och nu flyttar de ut till ett varmt fjös.
Barken vi tog till att blanda i (brödet) är besk
men det går - bara hon får vara frisk.
I solhätô, hårkrank ô knôttär
på myrom, gu-hâvi-lôv, häsjôr kâm te',
ô ân låvô ân Pä, fâst ân môttär,
te kyr him både dôm ô Nönn ve'.
Byrås ô Middâsbärg bjö ve hadzö'.
Håppôs ve kân ä skâ-nt ga nôrp nö'
hôssti på gamlon, på tsäring hänn ban,
ingo vä'r hänn ho ve e van.
I solhetta, mygg och knott
på myrarna, gudskelov, kom hössjor till,'
och Pär han lovade, fastän han muttrade
att köra hem både dom och litet ved.
Byrås och MIddagsberg bjöd vi adjö.
Hoppas vi kan att det ej ska gå någon nöd
varken på de gamla, på hustru eller barn
ingen värre än den vi är vana vid.
Ja, no drar dôm å' ut i grändan,
tsösär ô bännguär, âl sôm kân ga,
ô gubban tar âlnan ti händan,
ô kosman nåpp görâm dôm a.
Värmär ô nôrskär ô östdâlfôlk
dôm skâ få fol ôss mä söto mjôlk,
päljo ô gärôpali ô sô',
skâ ve tsir ô mâ a dôm nô'.
Ja nu drar de iväg ut i gränderna,
pojkar och gubbar, alla som kan gå,
och gubbarna tar alnarna i händerna
och säcken på ryggen de har.
Värmlänningar och norrmän och österdalfolk
ska få nära oss med söt mjölk,
potatis och rågbröd och långkok,
om vi ska räcka och sy åt dom.
Ôm sômmerôrn e härle te lävô.
Ä e dällt jer i Mâlung mä solâ e vârm;
då e bärô rolä te knävô,
ôm jolâ e n fâtti ô ârm.
No e ä grått i Mättsôsmäss-ti,
trôllâ kok misu pe hôrjo li',
ånâ gar svart milla höstgôl land
ô snart sô halklakô sand.
Om sommarn är härligt att leva.
Här i Malung är vackert när solen är varm;
då är det bara roligt och streta
om än jorden är fattigt och arm.
Nu är det grått i Mickelsmäss-tid,
trollen kokar mese i varje lid,
älven går svart mellan höstgula stränder
och snart hårdfryser sanden.
No drar ve å' helä värtsä:
Vonlöst e ingan, ôm hälsa e bra,
ô än sô hâl full hä märtsä
dôm gamlâ a aft, âtt ân a
ingan vär ti'di å, ôm ân e
ärlä ô dzeru ô jämt bjö te'.
Lâtt ä väl vintär ô snögâ no,
ve skâ dzönnomk an, skâ ve tro.
Nu ger ger vi oss av hela skinnarlaget;
Hopplöst är ingen om hälsan är bra,
och än så står sig det märket
de gamla har haft, att man har
ingen att oroas av, om man är
ärlig och flitigt och jämt bjuder till.
Låt det bli vinter och snöa nu,
vi ska ta oss genom den, ska vi tro.
Ô snart sô väl ä full lådin;
då tull ve mâtt yvy bäkkär ô bärg.
Ja, snart âtt väl ä full lådin
ô värlâ ô livä får färg.
O Mârit ô banâ skâ lä mot am Fa,
kâsstsi ân ô' nôr styvär a',
då fä'ng ve liksôm a'nd u't ett tag
ô glä ôss a livin nônn dag.
Och snart så kommer väl våren;
då går vi hemåt över bäckar och berg.
Ja, snart blir det väl vår igen
och världen och livet får färg.
Marit och barnen ska le emot Far,
kanske han och några styvrar har
då finge vi liksom andas ut ett tag
och glädja oss åt livet någon dag.
På några ställen förkommer skinnarmål. Hela orden är då skrivna i fetstil liksom hela orden i den svenska översättningen.
Skinnarmarsch är publicerad i Skinnarebygd 1966-68, s. 7-9, med Niss Hjalmars egen översättning och kommentar.
Den finns även med i boken "Mera Malungsmål samt Supplement till Malungsmål från A till Ô" av Mass Elisabet Larsson i samarbete med "Fôreninâ Talô Malungsmål".
