|
|
Musik /
Balladen om begravningsfirman Bröderna Byström
1.E’n Gottfrid Holmlund från Svedjeholmen han for till Sundsvall i en affär. Men har var hjärtkle’n och bra nog gammal Så bäst han va’ där så låg han där. Han for omkull där på kontorsgolvet, så nu har Holmlund falli’ ifrån. Sa hon som ringde hem till fru Holmlund från Sundsvallsfirman Frisén & Son. 2. Och därav kom att Bröderna Byströms Begravningsbyrå i Örnsköldsvik, for ner till Sundsvall att hemförlova e’n Gottfrid Holmlund per biltrafik. E’n Enar själv det var han som körde och bror hans Halvard han följde med. Dom svepte Holmlund hän in till kista det hade skett vad som skulle ske. 3. Men så kom tanken att mens man liks ändå är i Sundsvall för en gångs skull. Man borde rå sig en sväng på Knaust, en liten en så in’t man vart full. Så sa e’n Halvard till brorsan Enar som tyckte detta var riktigt tänkt. Så dom parkera sin bil med kistan i vilken Holmlund va’ nedersänkt. 4. Snart satt två bröder från Örnsköldsvik på den fina krogen i Sundsvalls stad. Och efter’n stund mådde Enar bättre än varje mänska i Medelpad. Men då sa Halvard; ”Nu får du ge dig du kan in’t fee’n ta in nå mer. Ta’ den Genevern och mellanpilsnern du blir ju rattfull det är vad som sker.” 5. Men då sa storbrorsan Enar Byström som är finurlig och yrkesvan. ”Tror du polisen tänkt på att stoppa en svart’n likbil på ljusa da’n, för å se å ifall han som körer har druckit sprit å in’t kan stå lull. Nä tro mig Halvard i vårat yrke så är det riskfritt att köre full!” 6. ”Du är förfa’len”, så sa e’n Halvard. ”Men du har rätt vad jag kan förstå.” Och sedan detta en stund begrundats, beställde bröderna svart Renault. När den var svept av Begravningsbyrå Bröderna Byströms i Nordaskog. Gick innehavarna ut från Knaust, och bort till bilen med han som dog. 7. E’n Enar kände sig nu rätt plägad och körde därför i sakta fart. Igenom Sundsvall uti sin svartbil och solen sken, allt var ganska rart. ”Jag går mot döden vart jag än går”,så sjöng broder Halvard och bak hans rygg, låg gubben Holmlund uti sin kista nu in i döden så lugn och trygg. 8. Man körde E4:an norr mot Övik, och snart var bilen i Härnösand. Och rak var vägen och ljus var dagen och man sjöng sånger på tu man hand. Man kom till Skule i Skuleskogen, här vart det krokigt och här så slant det plötsligt till på nå’t vis för Enar som for av vägen och ut för’n brant. 9. En volt slog bilen och kistan föll ut igenom bakdörra som for opp. Kistlocket rasa och ut bland mjölkört och åkersenap for Holmlunds kropp. Begravningsbyrån Bröderna Byström ramla ur likbilen även de. Och slog sig sanslös. Sen kom polisen och dö’förklara dem alla tre. 10. På bårhusbacken på kyrkovallen stod gumman Holmlund med barn och måg. I svarta kläder och dödstyst väntan på Byströms Pontiac och snart så såg man ekipaget sig sakta närma den lilla gruppen. Men vad var det? Vid ratten satt ingen Enar Byström och ingen Halvard satt där breve’. 11. När bilen stannade steg därut två poliser som gick med dyster min. Och öppna dörra’ längst bak i bilen och där sågs Enar med brorsan sin. På varsin sida om Holmlunds kista och att nog formen var ganska fin. Det framgick bland annat därutav att dom låg och snarka för full maskin. 12. Begravningsbyrån Bröderna Byström, Enars och Halvards i Örnsköldsvik. Av denna händelse erhöll knäcken och är sen den dagen sig inte lik. Och får du se en begravningsbil som blir hejdad uppå en väg nå’n gång, så är det bara för att polisen som lyfte armen hört denna sång. |
