1. Är höst och sommarsagan den är slut. Små vita flingor dala ner.
Nordanvinden tjuter invid stugans knut, sommarens vackra rosor finns ej mer.
Tunga skyar sakta glida fram, som skymmer himmel blå.
Man känner sig så vemodsfull och trött ibland, men sjunger min sång ändå.
Refr. Vita flingor falla över stad och över mo.
Tusen små kristaller de lägga sig till ro.
Breder ut sin slöja och gömmer vissnad ros.
En tid de här skall dröja, men snart de flytt sin kos.
2. Snart ljuva sommarvindar drar förbi som smeker ömt din bleka kind.
Varje fågel kvittrar på sin melodi. Löven prassla uti al och lind.
Marken den skall smycka sig till brud, så långt mitt öga ser.
Ja hela vår natur snart står i högtidsskrud och allting emot mig ler.
Refr. Vita flingor ....
