Landskap | Skåne |
LÃ¥ttyp | Saknas |
Tonart | C |
Kompositör | av Olle Bernhoff |
Abc-uppteckning | Patrik MÃ¥nsson, 2008-12-28 |
Anteckningar | Källa: SÄASA, Skånsk samling, Bröderna FORSELLS Boktryckeri, Malmö 1942. Dikten är hämtad ur samlingen "Saunga frau maakena", även utgiven på Gleerups förlag 1951. |
Daj ä majst bara stojna o knudo te den joå,
vi fingen te o leva au o aabea pau,
men äss vi bara sliden sa bra som far o moå,
sa tron vi inte annat än öd daj ska konna gau.
Hä ha do kölnat rönning, hä ha swojtt o skoat.
Hä ha do brödet stojnen o saunkat den te rar.
Hä ha do gautt bag studana o hajstana o tjoat.
Hä ha do lajt opp agan grant mä aua o mä har.
Ja, öllästans sa ä da ljust o grant i vaura backa.
Da lyne te om billen, na auat skrabar i.
Da glimma höjt i solen nau vi lötta vaura hacka.
Men grannast ljusa agrana au ajs i skyöns ti.
Do gamle fölte om o göra tajnt pau ölla väja,
nao do tåe hid fa laungesin te Gynges skomma sko,
nau de droe hid i maakena laungs sjöa gyl o äja.
Sa staaka majst som Abraham do våe te o tro.
Au rönningna do kölnade sto höja klara luo.
I haen glinste da som sny au lömmens wida ull.
Mä sajasaj i nävana kring sina graua stuo
do joe swauta joåna te slud sa klaa som gull.
O te o mä au stojnana i agra o i groba
do fölte om o göra tajnt sa stoåt som te skyn.
Do slede o do bröde o saunkade tehoba.
Bau fölk o faj do hjolpes öd o droe stojn te byn.
Dä ginge do te aabe o spaata inte stöake
o hade battet töje mä slajgga sped o bar.
O sajtelega höjde se na stora wida köake,
sa grann sau ölla tyjte do ållri sojtt sau far.
Da tajntet ljuse klarast, da tajntet ljuse rojnast
fa voss i skomma vraja, i nöens haura ti.
Da ljuse voss o föjla voss bau tiligast o sojnast
o loje voss te himmelen pa livets smala sti.