|
|
Skånsk Folkton75 skånelåtar arrangerade för 2 eller 3 fioler En handskrift av riksspelman Nils Löfgren (Källa: Ur förordet till Skånsk Folkton) Skåningarna Nils Andersson (1864-1921) från Hofterup och den nu snart 80-årige Olof Andersson från Åhus kan väl med rätta sägas ha utfört den stora räddningsaktionen av svensk folkmusik. Redan på 8O-talet började Nils Andersson sitt uppteckningsarbete i Skåne och efter att ha utfört ett par grundläggande mindre verk av helt skånsk karaktär "Musiken i Skåne" och "Skånska danser" beslöt han att utge en större landsomfattande samling av svensk folkmusik och vid- sträckta resor i Sverige vidtogs, innan den äldre spelmansgenerationen gick ur tiden. År 1910 uppstod den - som det skulle visa sig - värdefulla kontakten mellan Nils Andersson och Olof Andersson och riktlinjerna till det kommande storslagna verket "Svenska Låtar" drogos upp. På grund av allt mer betungande juridiska uppdrag fick Nils Andersson ej tid att helt fullfölja denna sitt planerade folkmusikalisKa arbete och Olof Andersson fick efterhand axla den ansvarsfulla manteln. Efter den se- nares redigering utkom således på 20- och 30-talen det gigantiska ver- ket "Svenska Låtar" i 24 band, omfattande c:a 8000 låtar från de flesta av våra landskap. Nils Andersson fick alltså ej ens se första delen av detta i tryck, då han hastigt avled år 1921. FÖr den vetgirige folk- musikälskaren kan varmt rekommenderas en förra året utkommen och av Olof Andersson redigerad bok, benämnd "Hur Svenska Låtar kom till" (utgiven av Musikhistoriska Museet, Stockholm) som bygger på den digra. brevväxlingen mellan de båda Anderssönerna under år- en 191O-1921. Hur finansieringen av verket "Svenska Låtar" kunde ske, framgår bl.a. av det ytterst initierade förord, som inleder den- na sistnämnda bok, skrivet av folkmusikvännen Mats Rehnberg. På 20-talet kunde således spelmännen börja få taga del av i tryck autentiskt utgivna låtar av gammal typ och de då allmänt spelade "moderna" låtarna polka, schottis, mazurrKa etc började ge vika för de mer musikaliskt värdefulla låttyperna polska, gammalvals, kadrilj, sKänklåt, brudmarsch, gånglåt etc. Spelmanssam- manslutningar började bildas och efterhand uppstod rena landskaps- förbund, som nu värnar om att tillvarataga de för landskapet mest genuina. melodierna, presentera dem i stilmässiga arrangemang för 2 eller 3 instrument och framföra dem på ett så konstnärligt sätt som det är möjligt för ofta helt autodidakta spelmän. År 1920 bildades "Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur", en organisation, som varmt omhuldar våra nu allmänt visade folkdan- ser, uppbyggda på gammal tradition även vad. musiken beträffar. På senare år har spelmännen bildat "Sveriges Spelmäns Riksförbund", som helt inriktar sig på tillvaratagandet av den gamla svenska folkmusiken och göra den känd och aktad på en så bred front som möjlig. "Skånes Spelmansförbund" bildades år 1936 och är anslutet till båda nämnda organisationer och räknar f.n. c:a 90 medlemmar. Föreliggande samling skånska låtar är uuvald i samråd med Skånes Spelmansförbund och avser att ge en sa allsidig bild som möj- ligt av den skånska folktonen. Malmö i januari 1964 Nils Löfgren Låtar ur Skånsk Folkton |