FolkWiki | Personer / Ingvar Norman

Ingvar Norman, född 22 januari 1914, död 25 maj 1996, var riksspelman. Han arbetade som vårdare på Säters sjukhus. Både hans far, Johan Edvard Norman, hans farfar Carl Edvard Norman och flera andra äldre släktingar var spelmän.

Läs mer på Wikipedia

Från en text av Brodd Leif Andersson till CD:n "Låtar från Södra Dalarna":

Socknarna i södra Dalarna nåddes tidigare än bygderna i övre Dalarna av strömningar utifrån, vilket till stor del berodde på den stora omsätt- ning på arbetskraft som hörde samman med bergsbruket. Modeinflu- enser kan tydligt spåras i såväl språk, dräktskick, byggnadskonst som musik.

Närheten till Dalregementet och Västmanlands regemente medförde att klarinetten blev ett populärt instrument i dessa trakter på 1 800- talet, och regementsmusikerna fungerade som förmedlare av nya musik- och dansformer från de högre sociala skikten till allmogen. Från mitten av 1800-talet ersattes den ålderdomliga låtrepertoaren mer och mer av de nya musikformerna mazurka, galopp, polkett, vals, hambopolska osv, för att i början på seklet nästan helt försvinna ur den levande traditionen. När därför folkmusikupptecknarna gjorde sina insamlingsresor i början på 1900-talet fann de, till skillnad från i övre Dalarna, nästan inga ålderdomliga låtar alls i södra Dalarna. Lyckligtvis har dock denna repertoar till stor del kunnat rekonstrueras genom den stora mängd av handskrivna notböcker från tidigt 1 800-tal och framåt som har återfunnits i dessa trakter.

Den som lade ned i särklass mest arbete på att spåra upp dessa notböcker var spelmannen Ingvar Norman i Säter. Hans livslånga samlargärning resulterade i 3 böcker om sammanlagt 2332 låtar från södra Dalarna.

I Ingvars ungdom levde i dessa trakter ännu ett fåtal av den äldre stammens spelmän vilka fortfarande spelade de gamla låtarna i en obruten levande tradition. Genom dem fick Ingvar, som han själv poängterade, en nyckel till äldre tiders spel vilket kom att betyda mycket för hans eget spel.

Samtliga låtar på denna CD har vi i tradition direkt från Ingvar. Vi började båda tidigt spela tillsammans med Ingvar. Leif var 13 år när han började spela med Ingvar 1973, Staffan var 9 år 1982. Leif och Staffan, som är födda i Falun respektive Hedemora, träffades i Södra Dalames spelmanslag 1982 och spelade ihop under några år innan jobb och studier gjorde att vi kom ifrån varandra. På senare år har vi tagit upp samspelet igen, och då är det de ålderdomliga låtarna från södra Dalarna som vi helst spelar.

Ingvar Norman föddes den 22 januari 1914 i Nordåker, strax norr om Säter. Han var av gammal spelmanssläkt. Hans far, Edvard Norman, och de flesta av hans fars syskon spelade. Även farfadern, Carl Edvard Norman, spelade fiol.

Ingvar började själv spela fiol vid 9 års ålder, och 14 år gammal började han spela offentligt. Hans intresse för de gamla bygdedansema väcktes redan i barndomen. 1947 tecknade han, tillsammans med Johan Larsson i Gagnef, ned den gamla polskan som dansades i Orsa, och allt som allt tecknade han ned och publicerade (själv eller tillsammans med andra) ett 90-tal polskedanser och lokala varianter av andra bygdedanser från Bohuslän i söder till Ångermanland i norr. Han var även intresserad av språk och dialekter och bidrog själv med en av de största enskilda ord- samlingama i Sverige då han mellan åren 1954 och 1992 lämnade in 45000 ordlappar med Säterdialekt till landsmålsarkivet ULMA i Uppsala.

Jag var 13 år då jag första gången träffade Ingvar på spelmansstämman i Bingsjö 1973. Vi spelade några låtar ihop, och en vecka senare ringde han och ville ha mig med på en spelning i Säterdalen. I januari 1974 gick han vid 60 års ålder i pension, varför vi därefter fick mycket tid att spela tillsammans.

Jag minns den första övningen hemma hos honom. Hela bordet var fullt med handskrivna notlappar, och vi plöjde igenom en 40-50 låtar den eftermiddagen. Ingvars notskrift var som flugskit, men han var fullt medveten om detta. När han en gång möttes av kommentaren "Den här låten har du tryckt ihop bra!", så svarade han: "Ja, men dä ä den enda möjligheten för mej å skriva noter, för skrivä ja större, då blir ä så jävla vilt så man kan gråta åt ä !". Han fick ledigt plats med en 8-10 låtar på en A4-sida.

Helst ville han att jag skulle improvisera andra-stämmor på direkten när vi spelade. På så vis förde jag en tradition vidare: min morfar, Albin Brodd i Vika, spelade stämmor åt Ingvar under 35 års tid till sin död 1964.

Ingvar var ingen pedagog i den betydelse man tillmäter ordet på dagens folkmusikkurser. Han hade absolut inte tålamod att spela långsamt, ännu mindre upprepa ett fåtal takter om och om igen i långsamt tempo. En gång när Ingvar var hemma hos Staffan och tränade, Staffan var då 9 år, bad Staffan honom spela in en av de svårare låtarna i ett långsammare tempo. Som den naturligaste sak i världen svarade Ingvar då, medan han redan var i färd med att leta reda på en ny låt bland sina noter: "Ähh, . . . ja tror nog att dä där går ändå, för när du ha fått ä liksom i huvu, då kan du ju spel ä långsammare själv."

Som spelman hade Ingvar en driven teknik, och han utsmyckade låtarna med drillar och förslag på ett för honom karakteristiskt sätt. Han använde dubbelgrepp och medljudande lösa strängar när detta förhöjde klangen i instrumentet, och han intonerade säkert. Även hans stråkteknik höjde sig över genomsnittet bland spelmän. Som alla framstående spelmän satte han sin egen prägel på låtarna. Ännu, strax före hans död, gjorde hans spel stort intryck på mig. Defekter pga försämrad hörsel, försämrat minne öch oträning kompenserades av den äkthet som hans spel utstrålade. Genom åren gjorde han ett antal inspelningar för Sveriges Radio. Ingvar avled i Säter på pingstaftons morgon 1996.

Ingvar Norman

Låtar i kategorin Ingvar Norman