|
|
Personer /
Johan Ankarloo, Näsum, Skåne (1829-1913)Ingår i kategorierna Kompositörer och Spelmän. År 1909 erhöll folkmusikkommisionen genom förmedling av musikdirektören Felix Körling en samling melodier, bestående av ett sextiotal valser, kadriljer, polskor, marscher etc., från klockaren och organisten Johan Ankarioo i Näsum, Villands härad. De härstamma till största delen från en år 1866 avliden fiolspelman, Jöns Andersson Tundahl, med vilken Ankarloo i yngre år spelat tillsammans, och äro antingen avskrivna från noter som tillhört Tundahl eller ha de av Ankarloo upptecknats ur minnet sådana han hört dem spelas av Tundahl. Ett urval av samlingen meddelas här. Ankarloo var född 1829 i Näsum, där fadern, Erik August Ankarloo (1796-1836), var vikarierande klockare och organist. Sedan han år 1848 avlagt organist- och skollärareexamen erhöll han anställning som skollärare i Röinge vid Hässleholm, där han vistades till 1877 då han erhöll klockare och organisttjänsten i sin födelsesocken Näsum, vilken plats han innehade till sin död 1913. Han var, liksom fadern, en duktig flöjtist. Under sina yngre dagar stiftade han bekantskap med ortens spelmän, bland vilka han ansåg Tundahl som den fornämste. Om denne skriver Ankarloo följande. "Denne bondspelman, som väl måste anses som en av de sista representanterna för detta slags musikidkare, då numera bland allmogen fiolen undanträngts av dragspelet, bodde i byn Västanå av Näsums socken i Villands härad samt var till sitt huvudyrke skomakare. Fastän mellan fyrtio och femtio år förflutit sedan mannens död, tycker jag mig ännu kunna se framför mig den långa, magra och krokiga figuren, av vars åsyn ingen skulle kunnat ana det verkliga musiksinne som bodde inom detta intetsägande yttre. Och dock var Jöns Andersson Tundahl en av dessa, om vilka man kan säga att naturen danat dem till musikanter. Han hade i yngre dagar huvudsakligen fått sin musikaliska utbildning hos en beryktad fiolist i Haraberga av Hjärsås församling, benämnd Anders Harberg eller vanligen Haraberga Anders, om vilken Tundahl ofta talade med beundran och aktning, räknande sig som en klåpare gentemot denne. Om detta omdöme var riktigt, så måste denne varit ett riktigt non plus ultra bland bondspelemän, ty Tundahl, så underlägsen han erkänner sig vara, skötte dock sitt instrument med en färdighet och en relativ virtuositet, som satte honom högst bland traktens fiolister, en Carl Malmberg i Trolle-Ljungby, en Lundqvist i Balsby, en Björk och dennes son i Oppmanna m. fl. Ej blott att hans föredrag var ytterst rent och tydligt och utan de vanställande drillar och fårslag, varmed mången spelman så ofta yves att visa sin konstfärdighet - han kunde även någon gång låta höra rätt svåra saker, såsom bland· annat den bekanta du Puys polska, med flageolettoner och allt. Någon gång, isynnerhet då han fått några glas spirituosa, hände det under nattens lopp att han mitt under pågående dans somnade utan att detta avbröt hans spel, och endast kunde märkas därpå att han aldrig ville sluta och att han i kadriljerna ej iakttog de särskilda repetitionerna utan ideligen återgav varje repris två gånger, fortfarande därmed ända tills man väckt honom. Han hade nog en även på den tiden, då bruket av starka drycker var mera allmänt, alltför stark kärlek till glaset. Det kunde t. o. m. hända, att han kom tämligen påstruken till en danstillställning, men om någon då yttrade sin fruktan att han ej skulle kunna sköta sitt åliggande, gav han alltid det tvärsäkra svaret: 'Tvivlar ingalunda, jag måtte väl vara en svensker man.' Det är icke känt om Tundahl någonsin komponerade något, åtminstone angav han aldrig sig själv såsom kompositör, och i hans kvarlåtenskap fanns icke något som angavs vara av honom själv sammansatt." Tundahl var född 1795. Av följande trettiosex melodier tillhöra ett tjugotal Tundahls repertoar. De övriga härstamma från olika spelmän med vilka Ankarloo kommit i beröring. I ett par fall framträder han med egna melodier, och den av Ankarloo omnämnde Carl Malmberg från Trolle-Ljungby, en flitig kompositör av dansmelodier till vilken vi senare .återkomma, är representerad med flera låtar. I samlingen ingår även ett mindre antal psalmmelodier, vilka ur minnet upptecknats av Ankarloo sådana de efter gehör sjöngos i Näsum under 1830-40-talen. "Som min far då var klockare hörde jag melodierna så ofta att de troget stannat i mitt minne", säger Ankarloo och tillägger: "jag återgiver dem alldeles så som jag hörde dem, med släptoner och allt, och anmärker att jag, får att undvika trioler, funnit lämpligt använda 6/8 takt". De danser, som användes mest i dessa trakter, voro valsen och kadriljen. I synnerhet var den senare en omtyckt folkdans, och den rikliga förekomsten av kadriljmelodier ger vid handen att denna dans omhuldats i alldeles särskild grad. Däremot förekom polskan redan nu, på 1840- och 50-talen, tämligen sparsamt - i Ankarloos samling funnos endast tvenne - och det skulle ej dröja länge fårrän den som dans var fullständigt bortlagd. Polkan och mazurkan hade ännu ej gjort sitt intåg i dessa trakter och voro, enligt Ankarloos utsago, så gott som okända vid denna tid. (Källa: Svenska Låtar) Folkskollärare. Ansågs vara en duktig flöjtist och spelade i sin ungdom med den ryktbare Jöns Andersson Tundal efter vilken han fått många av sina låtar. (Källa: Skivan "Det spelar en Göing 2", utgiven av Göinge Musickanter 2007. Låtar i kategorin Johan Ankarloo, Näsum, Skåne (1829-1913) |
